Min underbare Farfar

I Lördags gick min älskade Farfar bort.
Jag har inte riktigt förstått det ännu.
Det enda jag känner är tomhet.

Jag tänker på Farmor.
Hon förlorade sin äldste son och sin man sen 70 år tillbaka inom loppet av 2 månader.
Ibland är inte livet rättvist.
Inte barmhärtigt.

Min Farfar var enligt mig odödlig.
Han och Farmor skulle alltid finnas där.

Jag är så glad över att han fick träffa Elliot.