Begravning

Idag ska vi till Karlsborg.
Vi ska gå på Farfars begravning.

Det är jobbigt när en människa som funnits där hela ens liv plötsligt inte finns där.
Jag har fortfarande inte greppat att han är borta.
Det kommer nog att komma idag. När jag ser Farmor själv.

Farmor och Farfar hann vara gifta i 70 år och har inte en enda gång gått och lagt sig osams. Det är häftigt!

De gjorde allt tillsammans.
Tex på Torsdagar så städade de.

Tillsammans.

Fototime

Idag är det bara en sån där dag.
Jag vet inte vad som tagit åt Lilleman.
Rastlös, trött, gnällig.

Till råga på allt så snöar det. Det slutar aldrig att snöa.
Så en tur med barnvagnen är uteslutet.

Så jag tog fram kameran när E var på sitt bästa humör =)

Kusiner

Samuel föddes 6 veckor efter Elliot.
Det är härligt att Elliot har en kusin i samma ålder.

Snart får han även en kompis.
Frida och Kent ska snart få sin bebbe.
Frida tror stenhårt på en kille. Och bara för att så tror jag att det blir en flicka =)

När två blev tre

Många säger att barn är meningen med livet.
Jag är beredd att hålla med.
Men jag tycker inte att mitt liv var trist innan. Bara annorlunda.
Jag tycker inte att mitt liv var värdelöst och saknade mening.

Jag prioriterade mig själv och Söt till 100%
Det var bara vi.
Vi kunde göra vad vi ville, när vi ville.
Vi var ofta ute och åkte på helgerna, bodde på hotell, var ute och festade.
Det fanns inte en enda lugn helg! Helt sant. Uppbokade jämnt.


MEN.

Jag älskar livet som mamma!
Visst. Om jag ska vara ärlig så saknar jag att kunna sova när och hur länge jag vill. Jag saknar den friheten man hade innan. Jag saknar att träna med Söt.

Men på något sätt så är Elliot mitt liv nu.
Det känns faktiskt som om han varit där hela tiden. Men bara inte gett sig tillkänna.

Jag älskar den här krabaten så mycket att det värker i hela mig.
Jag trodde aldrig man kunde älska en annan person på det här sättet.
Missförstå mig inte, jag älskar min Söt hur mycket som helst. Men det är inte på samma sätt.

Ett leende från Elliot får hela mig att smälta.
Han kan skrika en hel dag. Men det där leendet. Det är värt ALLT.

Ja jag vet inte vad jag ville säga med det här.
Bara att jag är lycklig. Få uppleva det här att få bli mamma.
Det är häftigt! Riktigt häftigt.

Glädje

Nu är Lilleman döpt.
Döpt i Sveriges finaste kyrka med underbara människor som gäster.

Det blev inte som planerat. Men underbart ändå.
Jag är så glad, så nöjd.

Kent och Frida är numera Elliots faddrar och de skötte sig exemplariskt! =)

Vi prövar igen!

Det är en massa snö.
Snö snö snö.

Imorgon gör vi ett nytt försök med Dop.
Det känns bra. Även om det inte blir några låter eller någon inhyrd fotograf.
Och ingen pappa...
Emma är gullig och fotograferar!

Sen fick jag även med Emelie och Karin. Det känns riktigt bra.
Mina nya Bff:s... haha =)
Hade faktiskt känts lite tomt utan dem och Elliots kompisar.

Men snälla snälla... Låt det bli av imorgon.

Dopet

Idag skulle min lille älskling döpas.
2010-02-20

Jag har planerat dopet i flera månader.
Skrivit inbjudningskorten för hand.
Jag har suttit och vikt över 50 servetter denna veckan.
Jag har köpt tårtor för 60 personer.
Pappa har gjort en massa mat.
Jag har gjort jättefina tackkort med Namn och datum.
Frida och Kent har övat in jättefina låtar som de skulle spela i kyrkan.
Jag har låtit sy upp en jättefin dopklänning till Lilleman.

Vi ringde prästen på morgonen och det var inga problem. Dopet skulle bli av.
Sen ringer hon en timme senare och ställer in allt.

All planering åt helvete.
All mat, all tårta.

Jag är så besviken!

Jisses!

Min lille älskling har sovit 2 hela nätter... i rad!
Det har varit underbart!!

Han har även lärt sig att vända sig om från rygg till mage.
Så nu blir det inget soffliggande mer för hans del =)

Imorgon är det dop.
Snöovädret känns inte så roligt.
Hoppas verkligen alla kan komma!
Men vi får se.

Min underbare Farfar

I Lördags gick min älskade Farfar bort.
Jag har inte riktigt förstått det ännu.
Det enda jag känner är tomhet.

Jag tänker på Farmor.
Hon förlorade sin äldste son och sin man sen 70 år tillbaka inom loppet av 2 månader.
Ibland är inte livet rättvist.
Inte barmhärtigt.

Min Farfar var enligt mig odödlig.
Han och Farmor skulle alltid finnas där.

Jag är så glad över att han fick träffa Elliot.

Shabo!

Vår underbare älskling växer!