Lilleman

Lilleman är en liten ljuvlig demon.
Han är mitt och älsklingens allt.

Vi ligger på kvällarna och tittar på honom och säger saker som:
- Titta vad fin han är.
- Detta gjorde vi bra.
- Så söt.

Och vi har gjort detta bra.
Magen på väggen är en liten påminnelse om att han verkligen legat i magen.
Tiden rusar iväg. Jag fick tillbaka en kasse med kläder från lilla Siri häromdagen.
Så små kläder. Pyttesmå.

Han har växt vår Lilleman. Han är en stor bebis nu.
Redan 9 månader, nästan 10 kg och har numera stl 80 på kläderna.

Han kryper, fort och kan säga där, tack tack och jag tror (eller inbillar mig) att han säger mamma.

Jag är så nyfiken på hur vår lille demon kommer att utvecklas.
Han har redan från början haft en väldigt stor personlighet. Han har vetat exakt vad han vill. Han har en vilja som inte är av denna värld.

Och sen är han ett matvrak. Äter allt. Tigger som en hund.
Men jag tackar och tar emot.

Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta inlägg.
Vår Lilleman växer. Och jag är så glad över att jag får vara med om denna resa.